Slovenien 2018

Det har blivit många veckor nere i vackra Slovenien under många år.
Man blir lika berörd varje gång man åker bil på serpentinvägarna in i Most Na Soci, som en en mindre stad i västra Slovenien.
Den ligger nära en av Sloveniens största älvar Soca, som har flertalet biflöden som är otroligt vackra och har ett fantastiskt fiske.

I år så lämnade vår vän Simon återbud, men vi blev ändå ett grymt gäng på 4 personer då min flickvän Klara följde med.
Det kändes otroligt kul att få visa henne det här landet och fisket, och Marcus och Karl som va med ner för 2 år sen va nog minst lika spända inför resan ner, då dom vet hur bra det kan va.
Om man har följt dom på Instagram så har man sett hur deras bindstäd har nästan tagit eld av alla nymfer och torrflugor som bundits senaste månaderna.

Vi gör det rätt lätt för oss och flyger ner till Venedig och tar en hyrbil.
Sen är det ca 2 - 2,5 timmar tills vi kommer fram till vårat boende, som ligger nära dom flesta älvar som vi fiskar i.
Trots att vi inte va framme förrän ca 12 på natten, så satt vi ändå uppe ett par timmar och förberedde oss inför morgondagen.
När det ska va ett spö för torrfluga, ett för nymf och kanske även ett för streamers, så blir det en del spön att fixa till. Och en fördel om man är ett par personer är att ta med sig spöhållare.

Vi bestämde oss rätt snabbt för vilken sträcka vi ville börja vid, så Marcus och Karl kunde köra lite Euronymph medans jag och Klara kunde gå och försöka överlista någon vakande fisk på torrt.
Jag ville såklart att Klara skulle få en fisk innan jag började fiska, och när vi möttes av 5-6 vakade fiskar uppströms, så kändes det inte helt omöjligt.
Att fiska dessa älvar är inte lätt, och jag brukar säga att om man får en fisk om dagen så ska man va nöjd. Iaf om man väljer att fiska torrfluga.
På nymf och streamer så ökar man sina chanser till mängd betydligt bättre, OM man vet hur man ska fiska.

Det dröjde inte länge förrän Klara fick några bra chanser på 2 fiskar som gick och vakade inom kastavstånd, och med något litet missöde först och en dejt med en buske så satt resans första fisk för Klara. Efter en nervös fight så kunde vi håva en vacker hybrid. En hybrid är en blandning mellan Marmorataöring och vanlig brunöring.

DSC_3218.JPG

Jag vet inte vem som va mest glad, jag eller Klara. Men det kändes väldigt skönt att det gick såpass bra och snabbt att få en fisk.
Nu när hon visste vart fisken stod vilken fluga som funkade så litade jag fullständigt på att hon klarar sig själv, så jag gick ca 40-50 meter uppströms.
Jag hann precis sätta mig ner och börja rigga mitt eget spö innan jag hör Klara skrika till och jag ser att hon krokat på en till fisk.
Så 2 fiskar för Klara innan jag ens hunnit säga "Dry Dip".

Jag sliter på lite med att mest skrämma fisk som går upp och tar, men utan att kunna sätta mothugget. Och efter några timmar möter vi upp Karl och Marcus som tagit ett par fiskar längre nedströms på nymf.
Vi tar en välbehövd lunch i värmen och fiskar sen av några andra platser.

Jag och Klara hittar en fin lugn pool, där några större stenar ligger i vattnet och bildar några micro-strömmar, som i sin tur verkar leda in lite mat mot en sten där jag hittar en aktiv fisk.
Den gör så lätta små vak, så man ser dom bara om man står ett par meter ifrån.
Det känns svårt att få till både vettiga kast och presentationer, men jag har gett mig f*n på att jag vill ha den fisken.
Försiktigheten i vaken och platsen den står på gör att det känns som en bättre fisk.
Efter mååååånga timmar och antal flugbyten, så sitter det en liten dagslända i storlek 18 på tafsen när fisken tar.
Det är en bra fisk.

DSC_3334.jpg

Efter första dagen så kan vi sammanfatta att Karl och Marcus verkligen varit effektiva med Euronymphing, då dom fått 25 fiskar tillsammans. Klara fick 3 stycken på torrt, och jag fick min 1'a. Vilket kändes fantastiskt!

31944313_10156230387076760_2363537145987072000_n.jpg

Vi fiskar lite olika älvar dom närmsta dagarna med väldigt givande resultat, framförallt på nymf.
Vissa vatten vi fiskat, har man dessutom bara kunnat fiska nymf.
Det som ändå är riktigt kul är att det blir lika visuellt som torrt, men ibland även betydligt svårare. Att kunna fiska nymf effektivt så krävs det betydligt mer av dig som flugfiskare många ggr, än att just fiska torrfluga.
 

DSC_3494.JPG

Vi möter även upp våra goda vänner Lucas, Oskar och Emil som är nere.
En magisk afton på den ökända restaurangen Hisa Franko satte verkligen en extra smörklick på resan i helhet!

DSC_3670.JPG

 

Den 4:e dagen så återvände vi till en av våra favoritsträckor, där det finns många möjligheter att fiska antingen nymf, streamer eller torrt. En lång sträcka där man utan tvekan kan spendera en heldag utan att tröttna.
Karl och Marcus fiskar av den övre delen av sträckan, och jag och Klara rör oss nerströms där vi sett stor fisk tidigare. Som dessutom ätit torrt.

Vi hittar en fisk som vi tyvärr skrämmer rätt snabbt, men ytterligare ca 50 meter efter den så hittar vi en fisk som vi såg ett par dgr tidigare.
Den står på grunt vatten och äter nymfer och dagsländor om vartannat.
Klara ställer sig i position och fiskar med en liten dagslända, men efter många försök i rifflet utan framgång så låter hon mig göra ett försök.
Det är varmt, klar himmel och stark sol, som gör det otroligt svårt att ens se fisken eller om den faktiskt vakar.
Så jag provar en större dagslända, då det även är otroligt svårt att ens se flugan.
Första kastet så har jag inte en aning om vart jag ens hamnar, så i mitt andra kast försöker jag verkligen lägga flugan där jag tror att fisken uppehåller sig.
Återigen så har jag inte en aning om vart flugan hamnar, men Klara skriker till att fisken gick upp och vakade. Jag lyfter spöet, och där sitter fisken.
Ren och skär toktur!
Den rusar direkt nerströms ca 20 meter, och jag ser Klara springer som en galen vetenskapsman efter den med håven i högsta hugg. Detta är en kvinna som normalt är lite smårädd för vatten och tycker absolut inte om att vada...
Men hon sköter sig galant och håvar en riktigt fin Marmorata.
Vilken bra start på dagen!

DSC_3800.JPG

Dagen efter så bestämmer vi oss för att besöka en närliggande älv där det brukar kunna gå lite större fisk. Vi har fått info om att det inte är någon idé att fiska den då den är både kall och hög för tillfället, så vi skulle hellre lägga våran tid på andra platser där vi har större chans på att få fisk.
Vi möts av en hög älv, mycket vatten som rusar fram. Men den är klar och ser ändå fiskbar ut.
Som tidigare dgr så delar vi upp oss, där jag och Klara går till ett vattenfall som skapar några djupare pooler.
Klara får fiska av den första poolen, och jag tar pool nr 2. Nästan direkt krokar jag en okej fisk som rusar nerströms innan den tyvärr lossnar.
Men det dröjer inte länge förrän jag krokar på en ny.
Då det verkar stå en del fisk i just den poolen jag fiskar av så låter jag Klara ta min plats istället.
Karl och Marcus kommer förbi oss, och Karl tar några snabba kast i en av poolerna där han snabbt krokar på en fin öring, som nästan ser ut som en hybrid av nåt slag.

DSC_3899.JPG

Karl och Marcus rör sig sen uppåt, medans jag och Klara tar oss över till andra sidan.
Vi går en bit uppströms för att hitta någon fiskbar pool, och hittar en trevlig och djup pool där vi ser några fiskar. Jag får en fisk rätt snabbt och sen tar Klara sin finaste båge denna resan. Vilket kändes väldigt kul!
Hon fortsätter fiska av poolen, men lyckas inte kroka någon mer fisk.
Så hon låter mig ta några kast.
I andra driften så krokar jag på en fisk som följer med upp i mothugget, och när jag ser storleken så skriker jag till, "Den är fan stor!"
Klara tar tag i håven och går ner mot mig, jag säger att den är lätt plus 3 kg, men hon säger att den är mycket större än så. Varpå jag svarar, "Ah kanske 4 kg då."
Direkt efter det så rusar fisken med full kraft över till andra sidan.
45 meter på ca 5 sekunder.
Den ställer sig precis på kanten av vattenfallet.
"Det här kommer aldrig gå", säger jag till Klara.
Jag fiskar ett klass 3 spö, med 0,15mm i spetsen och en fluga där jag böjt tillbaka kroken 2 ggr.
Strax därefter så går den ner för vattenfallet.
Jag hinner tänka i typ 3 sekunder, sen rusar jag efter med den förmågan jag har ner för fallet på min sida, och jag reser spöet för att se om fisken är kvar.
Den är kvar, men det går inte att rubba den en centimeter.
Jag ser hur den står och vilar upp mot en sandbank och jag säger åt Klara att stoppa ner håven i mina vadare, så jag ska försöka ta mig ut till fisken.
Vilket innebär en riskfylld vadning över snabbt och högt vatten, där vi tidigare höll på att åka i.
Jag tar mig ut, och tänker att jag ska försöka ta tillfället i akt och håva den vilande fisken.
Men så fort jag närmar mig med håven så gör den precis vad den vilat upp sig för och rusar ner i en av poolerna.
Jag tänker att jag måste lägga mer kraft på den och pressar spöet till bristningsgränsen för att få upp fisken igen.
Efter nån minuts wrestling så kommer den upp, och jag ser då hur stor fisken är, och den enda chansen jag har att få den i håven är att ta den med huvudet först.
Jag lyckas få upp fisken mot ytan, sträcker fram håven framför den och får i fisken.
"DET ÄR DEN SJUKASTE!!!!" Skriker jag rakt ut, och Klara skriker tillbaka.
Och samtidigt som jag försöker vada tillbaka mot land så står vi bara och skriker mot varandra.
Jag kommer in våt och förvirrad till strandbrinken och skriker fortfarande, "DET ÄR DEN SJUKASTE FISKEN JAG SETT!!!!"
Klara tar fram kameran och skjuter av mängder med bilder samtidigt som vi fortfarande bara skriker till varandra.
Tror knappt någon av oss kan fatta vad det är som ligger i min håv.
Jag försöker väga den, och den drar med lätthet ner den botten.
Efter många odlade regnbågar på mellan 5-9 kg i bakluckan så är jag helt säker på att den fisken väger minst 7 - 7,5 kg.
Det är en av mina livs bästa fiskar, just pågrund av hur jag fångat den, vart jag fångat den och storleken på den.
Och att Klara fick vara med och dela den här upplevelsen med mig känns otroligt bra.

DSC_4173.JPG

Jag ringer upp Karl när fisken ligger i håven, men tror att han nog har svårt att tro mig.
Så dom missar tyvärr att se fisken live.
Den här fisken kommer iaf bli ett minne för livet för min del.

Sista dagen på resan så möts vi av regn och kyla, men bestämmer oss ändå för att göra det bästa av dagen och fiska.
Vi testar lite olika och nya ställen i Soca, och Klara får en fin harr. Vilket va det vi gärna ville ha just den här resan.

31945147_1281987878601997_1376146270833344512_n.jpg


Men en kall dag, mkt regn och stigande älv så tar vi en tidig dag och åker hem och packar.

Vi luftade 114 fiskar tillsammans på 6 dgrs fiske.
Man kan sammanfatta den här resan att just Euro-nymphing är galet effektivt om man vill ha både antal fisk och storlek.
Dock så har vi fått stor fisk på torrt, både på denna resa och tidigare resor.
Det har mycket med vattentemp, vattenfärg och kläckningar att göra.
Om man lägger såpass mycket pengar och tid på en resa så vill man såklart fiska säkert.
Vakar det inte, så får man leta fisken under ytan. Svårare än så är det inte.
Det är bara dumt att inte göra det.
Vi körde inte streamer på den här resan, men det kan va väldigt effektivt om man vet vart man ska fiska.

Det här blir nog även den sista resan ner hit på länge, utan vi kommer nog försöka hitta lite nya destinationer som kan ge oss fler minnen som dessa vi skapat här nere.

Men om någon skulle vara intresserad av att resa ner till Slovenien så är det bara att höra av sig, och om man är ett gäng på ett par personer så kan jag ordna en "Hosted Trip" som gästvärd.
Maila gärna mig isåfall på jflyfishing@live.se

Fler bilder från resan. Foton av mig, Marcus Zetterblad, Karl Önning och Klara Vesterberg.